I sydvästra Småland ligger Sagobygden, ett område präglat av lång tradition av berättande. Förr gick historierna från mun till mun, idag arbetar Sagobygden, som drivs av Berättarnätet Kronoberg, med att bevara de många mytomspunna sägner som levt genom historien.
– Vi har så kallade Sägenskåp ute i landskapet som berättar om något som hänt där. Det kan ha varit någon som blivit tagen av trollen, det kan ha varit någon som överlistat de danska soldaterna, eller en berättelse om en klok gumma, berättar Lina Midholm, berättar-antikvarie på Sagobygden.

Fokus brukar vara på de upp till tusen år gamla berättelserna, men Leaderprojektet Livsviktiga berättelser handlar i stället om 1900-talet och framåt.
– Idag tycker vi att de gamla berättelserna är jättespännande, men på deras tid var det kanske bara vardagsmat. Det är samma sak med våra berättelser nu, de kanske inte är så spännande nu, men blir det om 100 år.
På Sagobygdens hemsida finns berättelser som talats in av människor runt om i området. Projektet omfattar också berättarkaféer, men det blev svårt att genomföra under coronapandemin.
– Vi fick besked att vi fått medel till projektet när pandemin rasade som värst. Det här är ju ett väldigt socialt projekt, det handlar om att samla människor, låta folk inspireras av varandra. Det var jättesvårt i början. Här på slutet har vi kunnat lägga in flera växlar och haft berättarkaféer i alla våra kommuner, säger hon.
Berättelserna är allt från personliga barndomsskildringar till ett större grepp om en ort. Ett tema samlar människor och triggar fantasin.
– I Alvesta handlade det om mötesplatser och resor, med tanke på stationen där, för vad händer på ett sådant ställe? Då har vi bland annat spelat in en kvinna som heter Siw som berättar ett barndomsminne om när hon åkte tåget mellan Visslanda och Alvesta när hon skulle till skolan.

”Idag tycker vi att de gamla berättelserna är
jättespännande, men på deras tid var det
kanske bara vardagsmat.”

En annan som var med på berättarkaféet i Alvesta var Christer Nordmark. Här har han bott och verkat i många år, och framför allt inom invandring och integration.
– Det är viktigt att berätta hur stor del invandrare och flyktingar har varit för Alvestas moderna historia, säger Christer Nordmark. Han vet mycket om ämnet. I sitt jobb som redaktör för Invandrarverkets personaltidning och senare kommunikatör för myndigheten kom han nära verkligheten. Hemma på gatan i Alvesta bor människor från alla länder. Han pekar på husen runtomkring.
– Han kom som flykting från Chile efter militärkuppen, de där är från Polen, han är från Albanien, de mitt över är från Bosnien. Han som kör maskinen här borta, han kommer från Kosovo.

Flyktingförläggningen i Alvesta startades i början av 1960-talet och låg då under Arbetsmarknadsstyrelsen, en del av Arbetsförmedlingen, för arbetskraftsinvandrare från exempelvis Grekland och Jugoslavien. Den kallades AMS-byn.
– Det behövdes mycket arbetskraft i hela Sverige. De andra förläggningarna runt om i landet lades ned, men i Alvesta togs den över av Invandrarverket i början av 1980-talet, säger han.
När förläggningen senare flyttades från södra till norra infarten blev det en stor förläggning med 25 små separata hus, stora samlingslokaler, matsal och kontorsdel.
– Det kom mycket flyktingar från Latinamerika efter militärkuppen i Chile 1973. Sedan kom folk från Mellanöstern och Nordafrika. Och så kom det väldigt många när Jugoslavien brakade ihop 1992-1993. Då var förläggningen här som störst, berättar Christer.
I Alvesta låg dessutom regionkontoret för Invandrarverket. Det är stort för en liten kommun på omkring 20 000 invånare.

”Det är viktigt att berätta hur stor del
invandrare och flyktingar har varit för
Alvestas moderna historia.”

I sin berättelse tar Christer Nordmark inte enbart det stora greppet om Alvesta, han berättar också små episoder som människor i bygden fortfarande pratar om. Som den där om det onda ögat, den som visar hur kulturer möts.
– I många kulturer kan man skicka det onda ögat på någon. Skulle jag skicka det onda ögat på dig så vet du att du kommer bli sjuk eller drabbas av något ont.
Till förläggningspersonalen kommer en dag kom en afrikansk kvinna för att berätta att en man hade skickat det onda ögat på hennes barn.
– I stället för att fnysa var personalen var så pass duktig och kunnig att de tog kontakt med katolska kyrkan, som fortfarande arbetade med exorcism.
Katolska kyrkan i Växjö skickade i sin tur en präst som träffade barnet och mamman.
– Han läste över barnet, och när han var färdig och gjort korstecken sa mamman: ja, nu är det onda ögat borta. Men grejen var att barnet nog blivit sjuk om prästen inte hade kommit. Mamman
kanske hade sett barnet som sjukt, behandlat det som det. Eller också så fungerar det. Jag vet inte!
Christer slår ut med händerna. Han konstaterar att det är ett bra exempel på hur förläggningen hanterade olika kulturer.

Förutom berättelser har flyktingarna även genererat många arbetstillfällen för den lilla orten.
– Väldigt många människor i min ålder eller äldre har jobbat på förläggningen eller regionkontoret. För att inte tala om handlarna, berättar Christer.
Till klädbutiker gick Alvestabor för att köpa kläder till flyktingarna, och när förläggningen lades ned lades också den största klädbutiken i Alvesta ned. När matsalen avskaffades och flyktingarna i stället fick pengar, spenderade de dem i matbutikerna.
– De hade ingen bil eller cykel, så de tog med sig vagnen hem från matbutiken. Vagnarna lämnades på förläggningen, men han som hade butiken sa att det gör ingenting. Han körde dit
med en släpkärra regelbundet och hämtade tillbaka vagnarna. Handlarna, både klädbutik,
matvaror och det kommunala bostadsbolaget överlevde tack vare flyktingarna.
Vad han kan minnas har det inte varit några stora incidenter i Alvesta kring flyktingarna, som det var på andra platser i landet där det kastades in brandbomber på förläggningar.
I dag finns många tidigare flyktingar kvar i Alvesta, aktiva inom allt från politik till idrotts- och föreningslivet.
– Tanken med förläggningen var ju egentligen att man inte skulle bo där för evigt, utan att man skulle vidare till ett permanent boende. Men väldigt många kom att stanna i Alvesta. Det har gjort Alvesta mer mångkulturellt, säger Christer och fortsätter:
– Vill man ha moderna historier som folk fortfarande pratar om är Alvesta ett jättebra ämne.

Lyssna på Christer och andra berättare här: sagobygden.se/sv/tag/livsviktiga-berattelser

Publicerat: 17 oktober 2023